Poppels / Malmö Imperial Pilsner

December 2, 2017, 3:50 am

Bryggeri: Poppels Bryggeri

Typ: Imperial Pils/Strong Pale Lager
Land: Sverige
Volymprocent: 7%
Format: Flaska 330ml
Intogs: 19/2 i solna

Dimmig gyllen öl med ett vitt skum. En del fruktig humle i aromen. Smaken har också en touch av frukt tillsammans med bröd och gräs. Bra imperial pilsner. 7/10

↧

Brewski Barbarian

December 2, 2017, 3:51 am

≫ Next: BrewDog Rye Hammer

≪ Previous: Poppels / Malmö Imperial Pilsner

Bryggeri: Brewski

Typ: India Pale Ale (IPA)
Land: Sverige
Volymprocent: 6%
Format: Flaska 330ml
Intogs: 25/2 i kungsängen

Disig grumlig öl med lite under medelstort skum. Tropisk frukt i aromen tillsammans med karamell. Fin tropisk fruktighet i smaken med en snäll och rätt markerat beskt avslut. Tycker det något kärva avslutet stör lite men annars en riktigt god törstsläckare. 8/10

↧

BrewDog Rye Hammer

December 2, 2017, 3:53 am

≫ Next: Brew Rebellion Tropical Tart

≪ Previous: Brewski Barbarian

Bryggeri: BrewDog

Typ: India Pale Ale
Land: Skottland
Volymprocent: 7,2%
Format: Burk 330ml
Intogs: 25/2 i kungsängen

Disig gyllene färg med ett litet skum. Lätt kryddig humlearom. Smaken är apelsin, ananas, persika, grape och lite pepprigt. Beskt avslut. Rätt bra öl. 7/10

↧

Brew Rebellion Tropical Tart

December 2, 2017, 3:54 am

≫ Next: Systembolaget: Små partier 8 december 2017

≪ Previous: BrewDog Rye Hammer

Bryggeri: Brew Rebellion

Typ: Sour/Wild Ale
Land: USA
Volymprocent: 6,1%
Format: Flaska 650ml
Intogs: 25/2 i kungsängen

Klar gyllene öl med ett stort vitt skum. Bärig arom med jordgubbar och hallon samt frukt såsom ananas, blodapelsin och en ganska stor sötma.

Vid första klunken blir jag glad över att den är syrligare än aromen lovade. Härligt småsyrlig öl med jordgubbar, ananas och tropiska frukter. Vilken fruktsallad i munnen. Väldigt god. 8,5/10

↧

Systembolaget: Små partier 8 december 2017

December 2, 2017, 6:49 am

≫ Next: Little Valley Python IPA

≪ Previous: Brew Rebellion Tropical Tart

8 december 2017 kommer årets sista småpartisläpp ut i Systembolagets hyllor:

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris

11671, Nya Carnegiebryggeriet Brutus, 9,5 %, 750 ml, 1 000, 149:00
11219, Remmarlöv The Local Hops Fresh Hop Ale, 5,6 %, 330 ml, 9 000, 24:90
11307, Sierra Nevada Northern Hemisphere Harvest Ale, 6,7 %, 355 ml, 20 000, 36:90
11423, Sierra Nevada Celebration Ale, 6,8 %, 355 ml, 30 000, 29:90
11229, Stone Ripper Pale Ale, 5,7 %, 330 ml, 25 000, 25:90
11657, BrewDog Hello, My Name is Agnetha, 8,2 %, 330 ml, 20 736, 34:90
11343, Stigbergets Lumor IPA, 9 %, 330 ml, 7 200, 39:90
11645, Brasserie Dupont Avec Les Bons Voeux, 9,5 %, 375 ml, 2 040, 52:00
11811, Mikkeller Xmas Wish Gluten Free, 5,5 %, 330 ml, 15 000, 29:90
99925, Fuller's Vintage Ale 2017, 8,5 %, 500 ml, 18 000, 64:90
11488, Nøgne Ø Special Holiday Ale, 8,5 %, 500 ml, 2 880, 49:90
11727, Corsendonk Christmas Ale, 8,5 %, 750 ml, 2 160, 89:90
11243, St Bernardus Christmas Ale, 10 %, 750 ml, 3 360, 74:00
11434, Anchor Old Foghorn, 8,8 %, 355 ml, 16 080, 26:90
11334, Eggenberger Samichlaus Classic 2017, 14 %, 330 ml, 6 000, 42:50
11517, Baladin Nöel Liquirizia 2017, 9 %, 750 ml, 1 440, 119:00
11802, Nynäshamns Valsviken Vinterporter 2017, 9,1 %, 250 ml, 7 200, 42:90
11842, Siren & Dugges Draugen, 11,1 %, 330 ml, 10 000, 54:90

Medelliterpris: 119:00. Medelalkoholhalt: 8,6 %.

Bild: Brewdog.

↧

Little Valley Python IPA

December 2, 2017, 11:22 am

≫ Next: Amylases vinterölsträff 2017

≪ Previous: Systembolaget: Små partier 8 december 2017

Jag borde rota oftare i skafferiet. När jag gjorde det häromkvällen i jakten på något i belgisk stil så hittade jag plötsligt denna engelska IPA: Python IPA från engelska Little Valley Brewery. 6 %.

Den skapade en hel del funderingar: Har jag köpt den här? Var? Eller har jag fått den från någon? Systembolaget verkar den inte komma från. Och jag köpte ingen öl med mig hem varken från Köpenhamn, London eller Helsingör. Hm?

Efter ytterligare grävande hittade jag kvittot: Jag köpte den på Viking Cinderella i höstas.

Jag borde verkligen rota oftare i skafferiet…

Färgen är ljust guld, vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är vitt och kompakt, det sjunker långsamt ner lämnandes en hel del rester på glaset.

Doften är mjuk med beska örter, toffee och lite granskog. Blommor och mogna äpplen i bakgrunden.

Smaken startar övertygande beskt. Halvsöta småkakor och lite deg. Det finns en växande sötma och citron-lime-juice. Aningar av blöt papp och cream crackers. Medel till stor kropp. Eftersmaken har återkommande växande beska, söta torkade frukter, limegodis och en aning farinsocker. Avslutningen är behagligt besk och något jordig.

En helt okej och oväntat söt engelsk IPA. Antydan till åldrande men inget som stör.

Betyg: 3,63. Tillgänglighet: Taxfree på Viking Cinderella. Pris: 29:00 för 500 ml. Bäst före: JUL2019 (batch LO17043).

↧

Amylases vinterölsträff 2017

December 3, 2017, 9:14 am

≫ Next: Igen: Nils Oscar Celebration Ale

≪ Previous: Little Valley Python IPA

Där är bedragaren.

Efter några år med en sjunkande trend vad gäller hembrygdernas kvalitet, så är det glädjande att kunna konstatera att årets vinterölsträff var en av de bästa på den fronten. Det var helt enkelt välgjord öl i stort sett rakt över hela startfältet, och det var bara i något enskaka undantagsfall jag fick vaska något öl på grund av lite tveksamma jäsbiprodukter. Men i stort sett var det renjästa öl, och kryddor och andra smaksättare hade i de flesta fall tillsatts med eftertanke i stället för att följa devisen "mer är bättre"

Vad resultatet beträffar så var vinnaren en ipa åt det klassiska hållet. Dels såg den inte ut som dy, dels hade den en ganska markerad beska som komplement till de obligatoriska tropisk frukt-humlearomerna. Dessutom hade den inga gräsiga, gröna slicka-på-pellet-toner som man ibland kan känna i dagens ipor. Det blev en tredjeröst på denna för egen del. Vad övriga medaljörer beträffar så hade jag nog i båda fallen hellre sett att de hade fått medaljerna för något av sina alster vid tidigare träffar. Kul att en suröl kan ta medalj förstås, men det hade varit ännu roligare med en helt ren berliner weisse, men det lär vi förstås aldrig få se tyvärr.

Min förstaröst gick till en alldeles utmärkt stark skotte (eller ett kornvin helt enkelt) vid namn Kilt Lifter. Den lyfte inga visserligen inga kiltar vad jag kunde se, men den hade en riktigt snygg maltighet, med bara aningen för hög sötma. Lika god maltighet hade långkokskornvinet Long Boil Snake Oil, men då den hade en smula väl hög (och lätt störande) alkoholhalt fick den nöja sig med att vara bubblare. Bubblare blev det faktiskt ett stort gäng, och utan att ens nämna hälften så vill jag lyfta fram det lättdruckna och snygghumlade Rågöl (#2), det Hibernationinspirerade A new kind of boring (#18) och Maple Coffee Imperial Stout (#19) som lyckades hålla ihop denna typ av öl tack vare snygga kaffearomer, diskreta lönnsiraptoner, en väl avvägd sötma och en matchande rejäl beska.

Just det, jag höll på att glömma av min andraröst, den gick till Fabrikör Ekstedts vintervärmare. Innan någon nu får för sig att jag röstade på mitt eget öl (vilket jag aldrig skulle göra) så får jag väl berätta att det dök upp en bedragare som alltså serverade ett öl i mitt namn*. Dessutom hade han lyckats anmäla sitt öl ungefär samtidigt som jag anmälde mitt eget, så vi hamnade bredvid varandra vid serveringsbordet och under varandra på öllistan. När jag anlände till träffen och skulle hitta min plats så trodde jag först att jag hade anmält två öl av misstag. Nåväl, fejk-Fabrikörns visade sig vara en utmärkt klon som dessutom serverades på cask, något jag blev rätt sugen på att börja med själv kan jag erkänna.

Vad gäller äkta Fabrikörns så hade jag alltså med mig Blå chimär. Det började inte så bra då den först öppnade flaskan var en rejäl gusher utan några övriga infektionssymptom. Dock var övriga flaskor som de skulle och smakade bra. Däremot gick det inte så bra i tävlingen, men det hade jag inte väntat mig heller. Belgoöl är inget som går hem numera i dessa sammanhang om de inte är fatlagrade, kryddade eller smaksatta med något jox. Desto bättre gick för ett Eva II-derivat med muscatdruvor /#17) som ju inte var så långt från prispallen. Man får glädja sig i det lilla.

Efter att medaljerna hade delats ut, tomflaskor blivit slängda och restslattar blivit halsade drog Fabrikör, imitatör samt ett gäng ur Tolv bryggare med entourage vidare. Först hamnade vi på det trevliga lokala haket Ostindiska ölkompaniet för lite mat, sedan styrdes kosan mot själva Fabriken där kaffe serverades, och därefter diverse annan dryck. Bland notabla flaskor kan nämnas Vintervärmaren i original, några Cantillon serverade medelst en Cantillonkorg, en söt tysk riesling från 1999 samt en schysst cider från franska Ardennerna. Denna efterfest hos undertecknad har börjar bli något av en ny tradition. Vi inväntar därför sommarölsträffen anno 2018 med tillförsikt.

* Skickligt nog hade han dessutom gjort rätt på en subtil detalj som att skriva vintervärmare med gement v.

↧

Igen: Nils Oscar Celebration Ale

December 3, 2017, 11:00 pm

≫ Next: Emmer Porter

≪ Previous: Amylases vinterölsträff 2017

Jag gräver vidare i skafferiet. Kanske är det dags att prova en av de där öl jag lagt undan för att se hur den utvecklar sig?

Jo, så blev det. Så jag plockade en flaska Nils Oscar Celebration Ale, som Nils Oscar tog fram för sin ägares sjuttioårsdag våren 2012. Det är ett barley wine på 9,4 %. Jag har faktiskt aldrig recenserat den, men sommaren 2012 gav jag den betyget 3, troligen hade jag då druckit den på krogen eller någon festival?

Ölen, som ursprungligen skulle vara en engångshändelse, har bryggts ytterligare några gånger och årgången 2015 (under namnet Nils Oscar Celebration) finns fortfarande kvar i Systembolagets lokala sortiment, beställbar till alla butiker.

Men hur är nu denna flaska efter 5½ år i skafferiet?

Det pyser lite försiktigt när jag öppnar kapsylen. Den mahognybruna vätskan är kristallklar, skummet försumbart. På flaskans botten finns stora klumpar av fällning.

Doften är maltigt söt och väldigt knäckig. Det finns en del russin, lite mörk rom och alkohol med inslag av wellpapplåda.

Smaken har en snabbt passerande beska, men den överröstas snabbt av en knäckig maltighet. Inte så stor sötma som jag väntat mig. Lite vaniljglass, mörkt råsocker och äppelkräm. Alkohol finns, men den är mer värmande än het. Medelstor kropp. Eftersmaken känns på något sätt tom, det saknas en kropp och sötma som håller upp smakerna av knäck, jordnötssmör, fruktkola och nougat som finns. Slutet har en antydan till klor och äpplig knäckighet.

Kolsyran är småvass, de medelstora bubblorna är kortlivade. Vätskan är rätt så sträv.

Mnje. Den här har nog passerat sin mognadstopp, kroppen är borta och det finns en del tecken på oönskad oxidation. Å andra sidan verkade jag inte så förtjust i den som färsk heller.

Betyget 3 står nog kvar även nu.

↧

Emmer Porter

December 4, 2017, 3:59 am

≫ Next: Ardbeg Embassy

≪ Previous: Igen: Nils Oscar Celebration Ale

Nytt inlägg på Pilsner.nu

Mariestad har tagit nästa steg på sin smakresa och släpper den 4 december Mariestad Emmer Porter på Systemets specialsortiment. Det är en mörk baltisk porter, torr och syrlig som får karaktär av enrisrökt svartmalt och Emmervete från Gotland. Det känns att den är signerad bryggarmästare Richard Bengtsson och den står sig väl som arvtagare till de tidigare släppen.

Mariestad skickar varje år iväg sin bryggmästare på en inspirationsresa som tidigare tagit honom norrut längs stambanan, till havs med ostindiefararen och till sjöss med ångbåt. I år blev det en luftfärd med DC3an Daisy till Gotland och vidare till Berlin. Utifrån ölen komponerar sedan Thomas Sjögren, årets kock 2015 och Johan Backeus, årets kock 2017 maträtter som passar fint till Mariestads olika specialöl.

221117_Spendrup_Mariestasd_EmmerPort_Lansering_Lightroom_ColorBoost (19 of 47)copy foto Matilda Kjell

Emmerportern har fina rökiga toner och doftar en smula rökt skinka. Första klunken smakar tydligt av nymald svartpeppar och rostad malt. En riktigt god och mörk öl som är väl värd sina 219 kr. Vi drack den till en efterrätt signerad Thomas Sjögren som hade satt samman en hasselnötskaka toppad med kaffeglass som gick fint ihop med ölen. Enligt Mariestad själva kan man gärna dricka den till en grillad ryggbiff med rotselleri, svamp, hasselnötter och rostad viltsky, eller till en god lagrad ost.

Lansering: 4 dec kl 10:00 på Systembolagets specialsortiment

Artikelnummer: 82832-01

Pris: 219 kr

Antal flaskor: 2 500 st

Länk till glassen: https://www.alltomwhisky.se/2017/11/recept-hasselnotskaka-till-mariestads-emmer-porter/

The post Emmer Porter appeared first on Pilsner.nu.

↧

Ardbeg Embassy

December 4, 2017, 12:27 pm

≫ Next: Fredag i Amsterdam, Beer Temple, Bierkoning, In de Wildeman, Arendsnest, de Prael

≪ Previous: Emmer Porter

Med ett namn som Ardbeg Embassy går tankarna förstås först till skotsk whisky och Ardbeg Embassy är också en krog med ett väldigt stort whiskysortiment. Men de jobbar också väldigt aktivt med sitt ölsortiment och fokuserar starkt på fatöl från svenska småbryggerier. En liten pärla i Stockholm som lätt glöms bort.

Kanske är det placeringen på Västerlånggatan i Gamla Stan, ett av Stockholms största turiststråk, som gör att Ardbeg Embassy ofta blir lite förbisett när det pratas om ölkrogar i Stockholm. Eller så är det namnet, som ju antyder ett starkt whiskyfokus. Det är säkert en kombination av de båda, men Ardbeg Embassy är varken ett typiskt turisthak eller en krog som helt och hållet fokuserar på whisky.

När man kommer in i lokalen möts man först av en ganska murrig och mysig långsmal del med barbås och med den långa bardisken längs ena sidan, och längre in i lokalen öppnar det upp i en lite ljusare matsalsdel. Här finns så mycket som 24 ölkranar, där man nästan enbart kör svenska öl. På åtta av kranarna är det Gotlands Bryggeri som gäller och ofta har man en tjeckisk pilsner påkopplad på en annan av kranarna, men på de 15 kvarvarande roterar man runt på öl från svenska småbryggerier. De tenderar att köra några fat i taget av varje öl så rotationen är visserligen inte jättesnabb, men bredden är stor.

Under mitt besök provade jag bland annat en utmärkt Strong Bitter från Ocean och noterade också öl från bland andra Fjäderholmarnas, Oppigårds, West Coast Beersmiths, Nynäshamn och Pang Pang. Man har också en egen husöl från Strömsholms Brygghus som bryggs med Ardbegs rökmalt, som serveras i Ardbegs stora whiskykupor. Torvrökta smaker i öl är inte riktigt min grej men jag får ändå säga att den var en av de bättre öl med torvrökt malt som jag smakat. Den passade finfint till en efterrätt med en kula glass smaksatt med kaffe, choklad och Ardbegs whisky serverad tillsammans med kolaknäckcreme och rostade nötter.

Innan det testade jag deras biff rydberg på hängmörad oxfilé som sprayas med Ardbegs whisky, ölbrässerad lök, äggula och senapscreme som även den smaksatts med whisky. En väldigt bra tappning av den klassikern där råvarorna som sig bör fick mycket spelutrymme och där whiskyn var en nyans snarare än något som tog smakmässigt fokus. Även i övrigt är det mycket svenska smaker på menyn, vilket man kan tänka sig är en liten flört med turisterna som rör sig i området, men enligt de själva är det mest på sommaren som turismen märks av ordentligt i deras klientel.

Det ligger också bra till för att kombinera in på en liten pubrunda med t ex Zum Franziskaner, som ligger ett stenkast bort, och ställena kring Slussen. Även om det såklart finns ett visst överlapp i ölutbudet såg jag många öl som jag inte sett på andra krogar i varken Stockholm eller Uppsala. Har man inte varit där än är det läge att titta förbi nästa gång man ska ta en öl i de krokarna.

↧

Fredag i Amsterdam, Beer Temple, Bierkoning, In de Wildeman, Arendsnest, de Prael

December 4, 2017, 7:21 pm

≫ Next: Sammanfattning av November

≪ Previous: Ardbeg Embassy

En liten sovmorgon kunde vi unna oss på fredagen innan vi checkade ut från hotellet för att sedan gå den korta sträckan till tågstationen där vi skulle hoppa på ett tåg till Amsterdam.

09:45 var avgångstiden och drygt tre timmar senare var vi framme på Centralstationen i Amsterdam. Det fanns tåg som avklarade resan på lite mindre än två timmar men de var dubbelt så dyra. (drygt 80 EUR per person ville de ha) Noterbart är att vi bokade tågbiljetterna relativt sent, en dryg månad innan avfärd.

Amsterdam var en stad som vi alla länge pratat om att åka tillbaka till då vi senast var där så länge sedan som november 2010. Under den 15 minuter långa promenaden till hotellet slogs jag direkt av skillnaden mellan Bryssel och Amsterdam. Sistnämnda känns betydligt fräschare och ungdomligare. Något som dock störde mig då och då var lukten av braj. Finner det helt obegripligt att folk med fri vilja väljer att röka något som luktar så fruktansvärt äckligt.

Efter att smått panikartat fått i oss lite lunch och några icke alltför intressanta öl var det dags att besöka ett ställe som var riktigt bra då vi besökte det 2010, nämligen Beer Temple. Lustigt nog satt vi vid exakt samma bord som 2010, på den lilla övervåningen.

Precis som då så hade de även nu nästan uteslutande öl från USA. På fat fanns det öl från bryggerier som Cigar City, Goose Island, Three Floyds och Westbrook bara för att nämna några.

Apropå Goose Island så skulle de lite senare koppla på Bourbon County Stout något som vi dock inte satt kvar och väntade på. I sann demokratisk anda vill man ju sprida ut sina surt förvärvade pengar på flera ställen.

Kära systrar och bröder, istället så började jag med en Westbrook Siberian Black Magic Panther som smakade alldeles utmärkt. Lite söt men med en fin fyllighet och en lång eftersmak. Westbrook är duktiga på det svarta.

Three Floyds / Mikkeller Risgoop hade jag inte provat tidigare så en sådan blev det också. Söt med värmande alkohol, torkad frukt, kola och aprikos. Gott men mastigt. Gillade förresten hunden som en av stammisarna hade med sig, den var verkligen glad över att befinna sig på Beer Temple. Hälsade glatt på alla, verkligen synd att jag inte hade några ostbågar i fickan.

Hair of the Dog Bokay var betydligt lättare då den bara är på runt 3%. Mild med jäst, örter, citrus och malt. Ölet är speciellt framtaget för De Molens ölfestival Borefts.

Några riktigt trevliga och behagliga timmar hade vi på Beer Temple. När vi gick kring 16 så började det fyllas på med folk men fullsatt var det inte. Tycker att stället levererade ännu en gång. Personalen är riktigt bra dessutom finns det en massa flaskor/burkar som vi inte rörde under vårt besök. Det kan mycket väl vara som så att det kommer att skrivas ytterligare några rader om Beer Temple men då i ett senare inlägg.

Typ runt hörnet låg De Bierkoning, en ölbutik som jag har fina minnen ifrån. Allting var sig likt, man känner sig som ett barn i en stor godisbutik då man står där och betraktar alla intressanta flaskor som de har.

Hade bara en kabinväska med mig denna gången så visste att det var begränsat med utrymme så istället blev det mera fokus på att köpa några rumsöl ty sådana måste man ju alltid ha.

Väldigt överraskande var det att mannen som tog betalt kunde rätt bra svenska. Det visade sig att han älskade svensk litteratur och hade lärt sig svenska. Synnerligen otippat att växla några ord om Stig Dagerman i en ölbutik i Amsterdam.

En stunds andhämtning på vårt totalt opersonliga rum på RHO Hotel där några öl intogs innan vi skulle ut på kvällsrundan. (rummet var så opersonligt att t o m kameran hade svårt att fokusera)

Alla tre ställen som vi kom att besöka låg i närområdet, inga som helst problem att gå till dem. Jag tycker att det är så härligt att bara kunna promenera från ett ställe till ett annat utan att behöva tänka på transportalternativ annat än tassarna.

Fredagens enda nya ställe fick inleda kvällsrundan, nämligen bryggeripuben De Prael. Där var det minst sagt livat och glatt men skönt nog fick vi tag på ett bord längst in i salongen. Bland gästerna märktes turister från Japan, typ after work gäng, pensionärer, par och inte minst vi tre dårar från Sverige.

Sex olika öl provades, samtliga hamnade i spannet 3.2-3.5/5 så helt ok utan att briljera. Jag gillade stället, stämningen och själva lokalen. Mat fanns det också men det hoppade vi över.

In de Wildeman är även det ett ställe som jag tyckte om för sju år sedan, så även 2017. En gammaldags öllokal med högt i tak och med lite högre medelålder jämfört med Beer Temple och liknande moderna ställen.

Mycket folk var det så vi fick nöja oss med ett litet bord precis vid ingången. Fatutbudet var bra men inte spektakulärt så vi nöjde oss med en öl per skalle. Innan vi gick delade vi även på en flaska Goose Island Yard Stock Pale Ale som kostade nästan 30 EUR.

Ölet var inte på något sätt dåligt men inte värt det priset enligt mig. Fatölen varierade förstås i pris, dyrast vad jag kunde se var Cantillon Kriek som kostade 7.50 EUR.

Kvällens sista anhalt fick bli Arendsnest som bara har inhemsk öl. Även det ett ställe som vi hade trevliga minnen ifrån. Mycket folk så vi fick nöja oss med ett ståbord längst in i lokalen.

En varsin fatöl mäktade vi med, i mitt fall en dunkelweizen som hette Texels Skuumhoppe. Skum kan du vara själv tänkte jag skriva, nejdå det var en helt ok dunkelweizen som slank ner väldigt elegant.

Samtliga ställen som besöktes under fredagen är ställen som jag gärna skulle besöka igen, det enda nya var som sagt De Prael. Det är skoj att återse flera ställen efter sju år och notera att de är minst lika bra som den gången. Annars kan man ibland ha smått romantiska minnen av olika platser som sedan inte riktigt infriar minnena då man är på återbesök.

Innan vi tog nattvila delade vi som vanligt på några rumsöl, av dessa var De Molen / Zombier Nibs & Beans den klart bästa. Den sköljde verkligen ner dagens intryck på ett fint sätt.

↧

Sammanfattning av November

December 4, 2017, 7:54 pm

≫ Next: Litet släpp på bolaget igen, fredagsförmiddagens nöje

≪ Previous: Fredag i Amsterdam, Beer Temple, Bierkoning, In de Wildeman, Arendsnest, de Prael

En månad till är slut och vi går in i den mest intensiva månaden på året. Inte ölmässigt kanske för nu saktar det äntligen ner. Bara ett släpp i december men nu var det november som skulle sammanfattas. Jag kommer tillbaka till decembersläppet imorgon. November har innehållit en hel hög med öl på bloggen. Några riktigt bra och några bra och endast en mindre bra. …

↧

Litet släpp på bolaget igen, fredagsförmiddagens nöje

December 5, 2017, 3:50 am

≫ Next: Ölrecension: Firestone Walker Stickee Monkey

≪ Previous: Sammanfattning av November

Tur att det snart är jul så man får lite ledigt och kan dricka upp lite öl. Det kommer ju ständigt nya öl att prova och gamla favoriter att återse. Nu på fredag brakar det lös igen med nya öl men det är också sista släppet innan nyår. Det är dags att planera för de stora helgernas tid. Mest spännande för egen del är Fuller’s …

↧

Ölrecension: Firestone Walker Stickee Monkey

December 5, 2017, 9:03 am

≫ Next: Bok: The 20th Century Pub

≪ Previous: Litet släpp på bolaget igen, fredagsförmiddagens nöje

Firestone Walker tutar på med webblanseringar av sina specialare och efter lite strul med lanseringen som först skulle ha skett i förra veckan är så det dags igen nu på torsdag. Då kommer deras kaliforniska, fatlagrade tolkning av en quadrupel, Stickee Monkey. En kraftig pjäs på 12,5 % som nog har mer likheter med deras andra fatlagrade öl än med klassiska mörka starka belgare.

Stickee Monkey har som så många andra av Firestone Walkers fatlagrade öl sitt ursprung i de olika öl som från början gjordes för att blanda ihop till deras första utgåva i sin serie Anniversary Ale, som började vid deras 10-årsjubileum och har fortsatt i tio år till efter det. Årets utgåva av Stickee Monkey är den fjärde och klockar in på hela 12,5 %.

Istället för belgisk candisocker, som är en vanlig ingrediens när belgiska bryggerier gör mörk och stark öl, har man använt mexikanskt turbinadosocker som bidrar med smaker av melass. Fatlagringen på bourbonfat är ett ännu större avsteg från de belgiska kusinerna och är väldigt påtaglig, om än inte dominant, i smaken.

Som vanligt med Firestone Walker är fatlagringen väldigt elegant gjord och ger mycket smak utan att vare sig bli spritig eller slå ut grundölets smaker. Här ger det samma härliga smaker av rostad kokos, vanilj, smörkola och ek som man känner igen från exempelvis Parabola, men istället för chokladtoner matchas dessa smaker här mot smaker av torkad frukt, kola och sirap.

En av dess storheter är att det bakom de mest framträdande smakerna också finns många andra nyanser, som alla hänger ihop med varandra, där man kan hitta toner av portvin och madeira, russin, fudge, nötter och knäck. På många sätt påminner det faktiskt om en riktigt bra vällagrad brittisk barley wine av klassiskt snitt.

Det här är en öl med stora smaker som har en förvånansvärd mjukhet och rundhet, vilket även går igen i munkänslan som är väldigt len för en fatlagrad öl. Föga förvånande för en fatlagrad öl på 12,5 % blir det också ett visst alkoholsting. Det blir även ganska sött och till stor del passar visserligen sötman in i smakprofilen men jag tror att en något mindre sötma hade varit ännu godare. Som det är nu kan man istället använda sötman för att enklare matcha mot efterrätter, eller låta ölen vara en efterrätt i sig.

Stickee Monkey släpps i en webblansering på Systembolaget på torsdag och kommer att kosta 119 kr för en flaska om 35,5 cl. Totalt släpps 1540 flaskor och det blir en begränsning på 2 flaskor per person.

↧

Bok: The 20th Century Pub

December 5, 2017, 10:51 am

≫ Next: Borg Myrkvi Porter Nr. 13

≪ Previous: Ölrecension: Firestone Walker Stickee Monkey

För några år sedan började det komma frågor på den engelska ölbloggen Boak & Baileys Facebooksida. "Brukade du gå på irländska temapubbar på åttiotalet?" "Har du några interiörfoton från fyrtiotalets tillfälliga pubar i baracker?" "Brukade några av dina äldre släktingar besöka de samhällsägda pubarna under trettiotalet?" "Var du stammis på någon CAMRA-ägd pub?"

Något var helt klart på gång utöver det vanliga bloggandet. Efter ett tag framkom det att de höll på med uppföljaren till sin första bok Brew Britannia (2014) som skulle handla om 1900-talets engelska pubar. 20th Century Pub.

Jag uppskattade den förra boken mycket, och hade höga förväntningar på att få en del svar på frågor jag funderar på gällande brittiska pubars ibland konstiga påhitt.

Boken, 230 sidor text + appendix storpocket, gick snabbt att läsa. Den är uppdelad i fyra huvuddelar där den första ger en tillbakablick på 1800-talet och 1900-talets första hälft. Del två berättar om efterkrigstidens moderna pubar, temapubar och CAMRAs intåg i branschen. Tredje delen handlar om 1980-90-talen där design var det viktigaste elementet (Irländska pubar, gastropubar och jättepubar). I den sista delen ser de på samtiden med fokus på micropubar och pubar som gemensamt ägs av gästerna.

Ja, jag lärde mig mycket av 20th Centyry Pub. Jessica Boak och Ray Bailey kan verkligen skriva på ett underhållande och väldigt lättläst sätt. I boken finns många citat samlade från bloggläsarna vilket skapar ytterligare en dimension och tillför ett extra djup. De har verkligen grävt djupare i arkiven, läst gamla tidningar och prislistor och så långt de går intervjuat de som var där.

Förresten: Den engelska puben är väl i kris? Utrotningshotad av kaffebarer och elaka fastighetsägare? Och inte är de väl så trevliga och vänliga som de en gång var? Samhällets medelpunkt liksom?

Författarna påpekar att det visst kan vara så, framför allt pubar i socialt utsatta områden och i städernas utkanter. Å andra sidan visar de att exakt samma klagomål, resonemang och farhågor har funnits minst sedan 1880-talet. Och troligen så länge pubarna har funnits.

Givetvis funderade jag en hel del på svenska motsvarigheter under läsandet, hur politiken skapade våra motsvarande krogmiljöer och dryckeskultur. Exempelvis berättar röster i boken om den totala skräcken för helt torrlagda områden i städer. Och inser att den förort jag bor i var just en sådan fram till kanske 2010. Vilket få reagerade på här, då. Och hur hade utvecklingen här sett ut om Harrys fortsatt ha en uttalad lågprisprofil (som Wetherspoons)?

Det finns dock små saker som jag vill anmärka på: 00-talets Craft Beer-pub hoppas helt över med en hänvisning till att de dels tog upp den i Brew Britannia. Och dels är det (enligt författarna) fortfarande en alltför marginell företeelse.

Jag är väl medveten om att författarna verkligen dammsugit arkiv och kontakter efter foton, men det kunde gott ha varit ännu mer. Dessutom är bilderna konsekvent samlade i slutet av varje kapitel i stället för insprängda i texten vilket förtar lite av dess mening. Jo, det är tydligen det brittiska sättet att göra det, en gång beroende på trycktekniken. Men idag går det att göra annorlunda.

Med det nämnt: Om du har minsta lilla intresse av brittisk pubkultur så är det här verkligen en bok jag rekommenderar!

↧

Borg Myrkvi Porter Nr. 13

December 6, 2017, 11:12 am

≫ Next: Intervju: Drie Fonteinen-Werner - Del 1

≪ Previous: Bok: The 20th Century Pub

Jag insåg plötsligt att det skulle vara speciellt passande med en finsk öl idag. Så jag grävde igenom skafferiet, men hittade ingenting.

Funderade kort över detta. Kollar jag i Systembolagets sortiment hittar jag idag 15 öl varav 7 kommer från Stallhagen på Åland. Inte speciellt imponerande. Mina fördomar om finska mindre bryggerier säger att de har ett mycket lokalt fokus och att export är ointressant.

Så det får bli den öl jag redan planerat att recensera ikväll. Den är från isländska Borg Brugghús, heter Myrkvi Porter Nr. 17 och är en amerikansk porter på 6 % som bryggts med kaffe.

Nå, den är i alla fall köpt på en Ålandsfärja, alltid något.

Färgen är mörkt brun, nästan svart. Det tre fingrar höga skummet är brunt och kompakt, och det lämnar lite rester efter sig på glaset.

Doften är något fruktig med lätta rostade toner. Lite rök och rökt korv. Mörkt rågbröd och kolakakor, aningar av plast och blommor.

Smaken är torr med passerande toner av kallbryggt kaffe och knäck. Lätt ren beska, lite citrusskal och grädde. Lätt kropp. Eftersmaken är relativt lätt med gräddigt kaffe, lite torkade blommor och kryddor i bakgrunden. Avslutningen är mjuk med kaffekarameller och rostad malt.

Kolsyran är medelkraftig, de små bubblorna kortlivade. Vätskan är lätt.

Kaffe verkar vara en knepig tillsats i öl, det blir lätt kantigt och metalliskt. Ingen sådan bismak här, men ölen känns överdrivet lätt och närmast blaskig.

Betyg: 2,95. Tillgänglighet: Taxfree på Viking Cinderella. Pris: 35:00 för 330 ml. Bäst före: 18.11.18 (tappad 18.11.16).

↧

Intervju: Drie Fonteinen-Werner - Del 1

December 6, 2017, 2:23 pm

≫ Next: Brixton samlar sig till samlingen

≪ Previous: Borg Myrkvi Porter Nr. 13

Nyligen besökte Werner Van Obberghen från Drie Fonteinen lilla Sverige och passade då på att sätta sig ner med Portersteken för en riktigt lång intervju. Den första delen av den intervjun kommer här, där Werner berättar i utförliga drag om hur de ser på den svenska marknaden och hur de närmaste framtidsplanerna för Drie Fonteinen ser ut.

Hur ser du på den svenska marknaden för lambic och för Drie Fonteinen?

Förut har vi inte varit särskilt närvarande på den svenska marknaden, tills för något år sedan då vi började jobba med Brill. Det här är första gången som vi proaktivt åkt ut för att träffa våra svenska kunder. Jag har träffat Johan från Systembolaget [reds anm: Johan Ahlstedt, ansvarig ölinköpare] och det har varit en riktig ögonöppnare att se hur den svenska marknaden är organiserad. En av slutsatserna var att systemet fungerar väldigt bra men också att det kan vara ganska krångligt att komma igång och verka i det. Men när man väl kommit igång fungerar det väldigt bra.

För oss kommer den största förändringen i framtiden bli att vi, genom mer regelbunden återkoppling mellan oss och Brill, kommer kunna vara mer synkade med förväntningarna från Systembolaget. Vad jag uppskattar med Systembolaget är att alla kunder får en rättvis chans att köpa ölen. Tydligen finns det också ett väldigt stort intresse för traditionell lambic, vilket vi underskattade väldigt mycket men det är också något som vi tog med oss från mötet med Systembolaget.

Med det sagt kommer det vara en långsam process, för vi följer samma tradition som Armand och Gaston före honom alltid har gjort. Det betyder också att, så som jag lärt mig från såväl Brill och Systembolaget som från svenskar som besökt vår Lambic-O-Droom, det finns en fin dynamik på den svenska marknaden. Jag har varit här i en och en halv dag och under den tiden har jag bland annat besökt en Systembolagsbutik och sett vilken variation det finns i utbudet av bryggerier. Det är riktigt fint att se vad som händer på den svenska marknaden, vilket inte kan jämföras med vad som händer i Belgien, och det är något positivt för svenska ölafficionados och öldrickare. Det är väldigt kul att se hur engagerade svenskar är i bra öl och hur många barer med stora ölutbud det finns.

För framtiden på den svenska marknaden så kommer vi organisera oss mer i systemet mot kunder, där vi måste jobba med Systembolaget och arbeta för att göra det så smidigt som möjligt, samt att vi måste jobba mot krogar vilket också är väldigt viktigt för oss. Vi har gjort en del val för våra policies och har valt bort vissa möjligheter. Det är något vi kan utveckla tillsammans med Brill. T ex har vi just haft en provning tillsammans med alla anställda på Brill för att de ska lära sig mer om vad vi gör, och som ett nästa steg är de varmt välkomna att besöka oss på Lambic-O-Droom där vi kan visa dem faten, berätta om våra planer och så vidare.

Jag har upplevt att den svenska efterfrågan fortfarande överstiger utbudet av Drie Fonteinen, stämmer det med er bild?

Ja, så upplever vi det också. Vi har hört att efterfrågan överstiger utbudet med en faktor mellan 3 och 4, trots att vår Oude Geuze bara finns i 22 butiker om jag minns rätt, vilket inte är så mycket. Vi kommer kunna mätta den efterfrågan så småningom. Vi hoppas kunna erbjuda fler olika öl i Sverige på mer regelbunden basis också. Vi har 70 % belgiska kunder och 30 % exportkunder och vi jobbar som så att vi ser över våra listor med bra kunder varje gång vi har ett släpp av en öl på gång och splittar upp den ölen bland dessa kunder baserat på historisk försäljning och vilken typ av öl som fungerar på deras marknader. Jag försöker också vara lite proaktiv och höra efter om det vi kan erbjuda är för lite eller kanske för mycket och så försöker jag anpassa fördelningen efter det. Fast alla vill ha mer, så ingen kan få mer. För oss är det ett lyxproblem. Det är en lyx att säga nej istället för att säga "snälla, köp vår öl". Det är ett problem eftersom vi uppskattar alla våra kunder och det är väldigt synd att behöva säga nej till dem.

Så hur kommer ni att möta den stora efterfrågan på era öl?

På den svenska marknaden kommer vi att växa en del framöver. Du såg ju vårt bryggeri för ett år sedan [länk till artikel från det besöket] och sedan dess har vi köpt fler begagnade fat som vi har fyllt med ungefär 75 % egen vört och 25 % vört som köpts från Boon och Lindemans. Idag har vi ungefär 600 000 liter lambic som ligger på fat och under 2017 kommer vi göra ungefär 200 000 liter färdiga produkter, så som Oude Geuze, Oude Kriek, Cuvée Armand & Gaston och en del mer limiterade öl som Hommage och Zenne y Frontera. Vår plan är att under de kommande 3-4 åren växa från 600 000 till 1 000 000 liter i lagringskapacitet och att kunna göra 450 000 - 500 000 liter färdiga produkter varje år.

För att sätta det här i lite relation till ett vanligt bryggeri kan jag berätta att de fat vi har idag ligger på en yta om 3500 kvadratmeter. Om vi istället gjorde craft beer, där en öl blir klar på i genomsnitt ungefär fyra veckor, skulle vi kunna producera 20 gånger så mycket öl, alltså 4 miljoner liter om året, på samma yta. Även när man räknar in en viss fatlagring, att det krävs en större buteljeringslina, etc. Det är ungefär så mycket som Orval gör idag, och Westmalle gör tre gånger så mycket som det. Så det vi producerar är bara en liten droppe av den belgiska ölproduktionen.

Vad mer kommer hända hos Drie Fonteinen?

Av den väldigt enkla anledningen att vi respekterar hela processen så kommer vi inte snabba på något. För att använda ett av Armands uttryck så ska hans pappa Gaston kunna kliva in imorgon och bara fortsätta arbetet. Skalan är lite annorlunda, men processerna, värderingarna och principerna är desamma som på Gastons tid. När vi har suttit och diskuterat Drie Fonteinens framtid har vi inte behövt prata om det här i mer än 20 sekunder. Allt startar med ölet och allt slutar med ölet.

Vi kommer snarare låta det ta ännu längre tid. Medan vi nu växer börjar vi för det första spara undan en del lambic i mer än tre år, för en del till och med i mer än fyra år, så att vi kan öka proportionen av gammal lambic i våra geuzeblandningar. För det andra kommer vi att, på lång sikt, försöka att delvis gå från sex månaders lagring av flaskorna till arton månader av lagring. Samtidigt kommer vi också lägga undan mer geuze på lång sikt, för vi ser ett sådant stort intresse för gammal lambic. Så småningom vill vi kunna erbjuda geuze med sex månaders lagring, arton månaders lagring och äldre årgångsgeuze bredvid varandra. Men det kräver lite förberedelse.

För den förberedelsen behövs också utrymme, för det är väldigt utrymmeskrävande att lagra lambic. När vi gör en geuze med 1-, 2- och 3-årig lambic så menar vi just år och inte säsonger. Det vill säga, lambicen i en sådan geuze är, minst, 12, 24 och 36 månader gammal. Vi räknar inte i säsonger eller somrar när vi anger åldern, så som en del andra gör. Det vissa andra kallar för gammal lambic, lambic som är 12 till 24 månader gammal, kallar vi för ung lambic. Det är värderingar som vi håller fast vi. Det är sådant som Armand har kämpat för i 40 år och hans far med honom. Att hålla sådana lagringstider kräver många fat vilken i sin tur kräver mycket utrymme.

Nästa steget i de ambitionerna är att också kunna brygga all vört själva. Vårt nuvarande bryggeri är inte stort nog för att klara av det med de volymer vi siktar på, så vår tanke är att om 2-3 år ha ett bryggverk vid vårt lager i Lot. Vi kommer fortsätta brygga på bryggeriet i Beersel, som ligge på en kulle, medan vårt lager i Lot ligger precis vid floden Senne och faktiskt är vid en av de lägsta punkterna i Sennedalen. Vi vet redan att vi har helt olika miljöer på dessa två ställen, med tanke på exempelvis nattliga temperaturer, vindriktning, vindmängd etc, men vi ser på de skillnaderna som något bra. Vi vill inte standardisera något, vilket är en anledning till att vi har träfat i storlekar från 400 till 5000 liter med allt däremellan. Det är en naturlig aspekt till det vi gör att man inte kan och inte borde standardisera något. Varje geuzeblandning är unik, med olika åldersproportioner, olika antal fat som lambicen kommer från och olika antal brygder som lambicen kommer från, och sådant hoppas vi höjer upplevelsen av att dricka och njuta av ett glas Oude Geuze.

Vi vill också diversifiera lite mer med fruktinblandningar. Vi har till exempel jobbat lite med belgiska persikor, båda gula och vita. Vi vill också jobba mer med att jäsa frukten på fat istället för på ståltankar. Vi kommer fortsätta med ståltankarna för vår Oude Kriek, men vi leker lite med mindre, kolade fat för att göra lite smått galna experiment. Ibland när Armand kommer in i rummet och ser vad vi sysslar med undrar han vad i helvete vi håller på med, men när han provar resultaten så godkänner han dem och ger oss beröm för dem. Det är en intern dynamik som gör oss i den yngre delen av teamet glada, att den respekterade åldermannen i företaget godkänner oss.

Intervjun fortsätter i del 2 som publiceras imorgon. Där berättar Werner om bryggeriets drömmar på ännu längre sikt, om ölen som bryggs hos De Proef och om deras nya bar, Lambic-O-Droom, som tekniskt sett inte räknas som en bar.

↧

Brixton samlar sig till samlingen

December 6, 2017, 7:29 pm

≫ Next: Nyheter små partier 8 December

≪ Previous: Intervju: Drie Fonteinen-Werner - Del 1

Meantime, London Fields, Camden och nu senast Brixton Brewery bland Londonbryggerierna som har låtit Big Beer köpa in sig i deras verksamhet. I det senaste fallet så handlar det om köp av en minoritetspost på 49% så det handlar inte om ett regelrätt övertagande. De fyra grundarna av bryggeriet kommer fortfarande att äga merparten men ändå, det smakar lite surt i min tanke. Okej, okej, …

↧

Nyheter små partier 8 December

December 6, 2017, 11:17 pm

≫ Next: Lördag i Amsterdam, Cafe Gollem, Beer Temple, cause BEER loves FOOD och De Spuyt

≪ Previous: Brixton samlar sig till samlingen

Nytt inlägg på Pilsner.nu

Årets sista släpp på Systembolaget sker på fredag 8 december kl 10.00 och det finns som vanligt numera ett antal godsaker att lägga pengarna på. Ingen sexa men väl ett stim av femmor som släpps och det är en blandning av julöl som blev över och andra saker. Femmorna är Stigbergets Lumor IPA, Avec Les Bons Voeux Brasserie Dupont, Fuller’s Vintage Ale 2017, Corsendonk Christmas Ale Brouwerij Corsendonk, St Bernardus Christmas Ale, Baladin Nöel Liquirizia 2017 och Valsviken Vinterporter 2017 .

Nya Carnegiebryggeriet Brutus
Volym: 750 ml Pris: 149.00 Sek Literpris: 198.67 Sek/l Alkoholhalt: 9.5%
Producent: Nya Carnegiebryggeriet Land: Sverige Modul: LI Område: Sverige
Inköpt antal: 1000 Leverantör: Carlsberg Sverige AB

Färg: Gyllengul med vitt skum
Doft: Doftar sött av malt och lätt instängda humlearomer
Smak: Smaken som doften men med lite alkoholtoner
Omdöme:
Betyg (1-6): TRE

Remmarlöv The Local Hops Fresh Hop Ale
Volym: 330 ml Pris: 24.90 Sek Literpris: 75.45 Sek/l Alkoholhalt: 5.6%
Producent: Remmarlöv Gårdsbryggeri AB Land: Sverige Modul: MI Område: Eslövs kommun
Inköpt antal: 9000 Leverantör: Remmarlöv Gårdsbryggeri AB

Färg: Ljust bärnstensfärgad med Off white skum
Doft: Sötmaltig med en humlekryddig avslutning
Smak: Citrushumlig med lång bra slutbeska men lite liten kropp
Omdöme:
Betyg (1-6): FYRA

Remmarlöv The Local Hops Fresh Hop Ale - Pilsner.nu

Sierra Nevada Northern Hemisphere Harvest Ale
Volym: 355 ml Pris: 36.90 Sek Literpris: 103.94 Sek/l Alkoholhalt: 6.7%
Producent: Sierra Nevada Brewing Land: USA Modul: MI Område: USA
Inköpt antal: 20000 Leverantör: AB Wicked Wine Sweden

Färg: Bärnstensfärgad med off white skum
Doft: Söta maltiga toner med en snygg humlekryddighet på slutet
Smak: Söthumlig med en lång bitande men
Omdöme:
Betyg (1-6): FYRA

Sierra Nevada Northern Hemisphere Harvest Ale - Pilsner.nu

Sierra Nevada Celebration Ale
Volym: 355 ml Pris: 29.90 Sek Literpris: 84.23 Sek/l Alkoholhalt: 6.8%
Producent: Sierra Nevada Brewing Land: USA Modul: MI Område: USA
Inköpt antal: 30000 Leverantör: AB Wicked Wine Sweden

Färg: Bärnsten med off white skum
Doft: Som den ovan men snällare och mer balanserad
Smak: Mindre söt än 3 men med en snygg bra beska
Omdöme:
Betyg (1-6): FYRA

Sierra Nevada Celebration Ale - Pilsner.nu

Stone Ripper Pale Ale
Volym: 330 ml Pris: 25.90 Sek Literpris: 78.48 Sek/l Alkoholhalt: 5.7%
Producent: Stone Brewing Co Land: Tyskland Modul: MI Område: Tyskland
Inköpt antal: 25000 Leverantör: Cask Sweden AB Övrigt: Inkl pant

Färg: Ljust bärnstensfärgad med off white skum
Doft: Tillbakadragna balanserade dofter av malt och humle.
Smak: Rätt hård beska men på en blanserad kropp. Lång slutbeska på båda tungsidorna
Omdöme:
Betyg (1-6): FYRA

BrewDog Hello, My Name is Agnetha
Volym: 330 ml Pris: 34.90 Sek Literpris: 105.76 Sek/l Alkoholhalt: 8.2%
Producent: BrewDog Land: Storbritannien Modul: MI Område: Storbritannien
Inköpt antal: 20736 Leverantör: Cask Sweden AB

Färg: Bärnstensfärgad med off white skum
Doft: Tropiska frukter citrus mango – snygg
Smak: En saltsur smak med mycket mindre beska än vad jag trodde.
Omdöme: Lite skum men ok
Betyg (1-6): FYRA

BrewDog Hello, My Name is Agnetha - Pilsner.nu

Stigbergets Lumor IPA
Volym: 330 ml Pris: 39.90 Sek Literpris: 120.91 Sek/l Alkoholhalt: 9.0%
Producent: Stigbergets Bryggeri Land: Sverige Modul: MI Område: Sverige
Inköpt antal: 7200 Leverantör: Hagabions Cafè AB

Färg: Disigt ljusgul
Doft: Doftar fruktcoctail på ett positivtsätt
Smak: Snygga sötsaltsyrliga smaker som drar mot annanas med en tuff humlighet mitt på tungan.
Omdöme:
Betyg (1-6): FEMMA

Avec Les Bons Voeux Brasserie Dupont
Volym: 375 ml Pris: 52.00 Sek Literpris: 138.67 Sek/l Alkoholhalt: 9.5%
Producent: Brasserie Dupont Land: Belgien Modul: MI Område: Belgien
Inköpt antal: 2040 Leverantör: Belgodeli

Färg: Ljust bärnstensfärgad med off white skum
Doft: Ahh syrliga toner som förflyttar mig till ett ute-café i bryssel
Smak: Oj oj vad snygg. Massor av vetetoner med en humlig sötbeska
Omdöme:
Betyg (1-6): FEMMA

Avec Les Bons Voeux Brasserie Dupont - Pilsner.nu

Mikkeller Xmas Wish Gluten Free
Volym: 330 ml Pris: 29.90 Sek Literpris: 90.61 Sek/l Alkoholhalt: 5.5%
Producent: Mikkeller Land: Internationellt märke Modul: MI Område: Internationellt märke
Inköpt antal: 15000 Leverantör: Brill & Co AB

Färg: Bärnstensfärgad med off white skum
Doft: Doftar av socker, börkt bröd och knäck med en humlig avslutning
Smak: Smakar mest en hård humlighet nästan helt utan kropp med lite sötma
Omdöme: Njä
Betyg (1-6): TREA

Mikkeller Xmas Wish Gluten Free - Pilsner.nu

Fuller’s Vintage Ale 2017
Volym: 500 ml Pris: 64.90 Sek Literpris: 129.80 Sek/l Alkoholhalt: 8.5%
Producent: Fuller Smith & Turner Land: Storbritannien Modul: MI Område: Storbritannien
Inköpt antal: 18000 Leverantör: Arvid Nordquist Vin och Sprithandel

Färg: Vackert bärnstensfärgad med off white skum
Doft: Söta knäckiga och malthumliga dofter som avslutas med en elegant sötma som drar mot knäck
Smak: Söt och maltig med hårda knäckiga toner som avslutas med en lite värmande alkoholdrag
Omdöme:
Betyg (1-6): FEMMA

Nøgne Ø Special Holiday Ale
Volym: 500 ml Pris: 49.90 Sek Literpris: 99.80 Sek/l Alkoholhalt: 8.5%
Producent: Nøgne Ø det Kompromisslöse Bryggeri Land: Norge Modul: MI Område: Norge
Inköpt antal: 2880 Leverantör: Neptunium AB

Färg: Ljust brun
Doft: Brödkryddor, julkryddor, kardemumma och något skarpt socker och mörkt bröd
Smak: Samma med något sötare i smaken men med en torr avslutning som drar mot osötat lakrits
Omdöme:
Betyg (1-6): FYRA

Nøgne Ø Special Holiday Ale - Pilsner.nu

Corsendonk Christmas Ale Brouwerij Corsendonk
Volym: 750 ml Pris: 89.90 Sek Literpris: 119.87 Sek/l Alkoholhalt: 8.5%
Producent: Brouwerij Corsendonk Land: Belgien Modul: MI Område: Belgien
Inköpt antal: 2160 Leverantör: AB Wicked Wine Sweden

Färg: Ljust bärnstensfärgad med ljusbruntskum
Doft: Karamelliserat socker med klara knäcktoner som virvlar upp i båda näsborrarna. En söt alkoholstark sak men på ett behagligt sätt känner man.
Smak: Lite lätt ruffig i sin smak och skulle nog behöva något år på flaska för att bli riktigt bra men är snygg och redan en favorit
Omdöme:
Betyg (1-6): FEMMA

Corsendonk Christmas Ale Brouwerij Corsendonk - Pilsner.nu

St Bernardus Christmas Ale
Volym: 750 ml Pris: 74.00 Sek Literpris: 98.67 Sek/l Alkoholhalt: 10.0%
Producent: Brasserie St. Bernard NV Land: Belgien Modul: MI Område: Belgien
Inköpt antal: 3360 Leverantör: Brewery International Sweden AB

Färg: Mörkt bärnstensfärgad med off white skum
Doft: Söta maltiga dofter med en kavringston i bakgrunden allt toppat med lite juliga dofter – snygg
Smak: Lika fast mindre söt och en massiv söt maltbas som ger dig en stor munuppfyllnad.
Omdöme:
Betyg (1-6): FEMMA

Samichlaus Classic 2017
Volym: 330 ml Pris: 42.50 Sek Literpris: 128.79 Sek/l Alkoholhalt: 14.0%
Producent: Eggenberger International Land: Österrike Modul: MI Område: Österrike
Inköpt antal: 6000 Leverantör: Eskilstuna Ölkultur AB

Färg: Mellanbrun med off white skum
Doft: Söta russindrag med uppblandning av en söt pepprighet
Smak: Våldsamt söt med massor av russin i den.
Omdöme: Bra men så sööt
Betyg (1-6): FYRA

Baladin Nöel Liquirizia 2017
Volym: 750 ml Pris: 119.00 Sek Literpris: 158.67 Sek/l Alkoholhalt: 9.0%
Producent: Birrificio Baladin Land: Italien Modul: MI Område: Italien
Inköpt antal: 1440 Leverantör: Enjoy Wine & Spirits AB

Färg: Mellanbrun med off white skum
Doft: Mellansöt doft med en maltkryddig bas i bakgrunden
Smak: Snyggt balanserad mellan sötma och styrka som ger en riktigt bra julöl.
Omdöme: Varför fick inte denna en chans på ordinarie ?
Betyg (1-6): FEMMA

Baladin Nöel Liquirizia 2017 - Pilsner.nu

Angry Orchard The Muse
Volym: 750 ml Pris: 149.00 Sek Literpris: 198.67 Sek/l Alkoholhalt: 7.7%
Producent: Boston Beer Company Land: USA Modul: MI Område: USA
Inköpt antal: 800 Leverantör: Galatea AB

Färg: Mycket ljusgul med vitt skum
Doft: Doftar lite som 90-talets öl-lonkero de gjorde i finland och sålde på båtarna
Smak: Smakar som en söt cider med en skum maltbas i botten
Omdöme:
Betyg (1-6): TREA

Valsviken Vinterporter 2017
Volym: 250 ml Pris: 42.90 Sek Literpris: 171.60 Sek/l Alkoholhalt: 9.1%
Producent: Nynäshamns Ångbryggeri AB Land: Sverige Modul: MI Område: Sverige
Inköpt antal: 7200 Leverantör: Nynäshamns Ångbryggeri AB

Färg: Brun med off white skum
Doft: Brända toner som är dammtorra som blandas med snygga maltiga och knäckiga kaffetoner
Smak: Kaffe soja sälta lite socker och en snygg brödighet.
Omdöme: Bra
Betyg (1-6): FEMMA

Valsviken Vinterporter 2017 - Pilsner.nu

Siren Craft Brew Siren & Dugges Draugen
Volym: 330 ml Pris: 54.90 Sek Literpris: 166.36 Sek/l Alkoholhalt: 11.1%
Producent: Siren Craft Brew Land: Storbritannien Modul: MI Område: Storbritannien
Inköpt antal: 10000 Leverantör: Dugges Bryggeri AB

Färg: Brun med off white skum
Doft: Brända torra toner som blandas med söta maltdofter och en viss knäckighet
Smak: Bränt och chokladig pannståndet kaffe, lite soya och brända humliga toner på tungroten
Omdöme:
Betyg (1-6): FYRA

Siren Craft Brew Siren & Dugges Draugen - Pilsner.nu

The post Nyheter små partier 8 December appeared first on Pilsner.nu.

↧

Lördag i Amsterdam, Cafe Gollem, Beer Temple, cause BEER loves FOOD och De Spuyt

December 6, 2017, 11:50 pm

≫ Next: Intervju: Drie Fonteinen-Werner - Del 2

≪ Previous: Nyheter små partier 8 December

En enkel med duglig frukost ingick i rumspriset. När den intagits och vi var klara med övriga morgonförberedelser begav vi oss ut på en liten förmiddagspromenad. Enligt mitt tycke är arkitekturen och de många kanalerna i Amsterdam väl värda att betrakta. Staden känns ren och biltrafiken står inte i fokus, sådant gillas.

Nå, detta var förstås i första hand en ölresa så klockan 12:00 då Café Gollem öppnade gick vi in där. Ett litet, väl insuttet och mörkt ställe var det. Öl fanns det, 14 på fat och runt 200 olika på flaska.

Första gången som vi var där, vad annat kunde vi göra än att beställa öl från Amsterdam? För min del blev det en flaska 't IJ Natte vilket är en Abbey Dubbel. Helt ok var den, en bra balans mellan malt, frukt och jäst. Tyckte att den kändes lite värmande trots att den bara låg på 6.5%.

Vi nöjde oss med en varsin öl innan vi gick vidare till favoriten Beer Temple som även besöktes på fredagen. Då drack vi bara fatöl, denna gången koncentrerade vi oss på några burkar och flaskor.

Var lite svårt att veta vad man skulle välja så främst blev det skapelser från okända bryggerier, ja sådant är ju alltid skoj. Några av de lite mera humliga ölen hade tyvärr passerat bäst före, i alla fall enligt vår samlade bedömning.

Beer Temple är verkligen ett schysst ställe, önskar att vi hade något liknande i Stockholm. Enda minuset var det jag nyss skrev, att några att de lite mera humliga ölen var lite trötta.

Eftermiddag/kvällspasset inledde vi på ett nytt och modernt ställe som heter 'cause BEER loves FOOD. Knappt 20 minuter tog det att gå dit. Google Maps fungerar riktigt bra i Amsterdam så det var lätt att navigera.

Stället var verkligen nytt och modernt med 30 olika fatöl. De samarbetar med BrewDog då åtta av faten innehöll öl från BrewDog. En av dessa var exklusivt bryggd för den holländska marknaden, BrewDog Hello, My Name Is Lieke. En ok dipa som jag dock tyckte blev lite enformig då allt bara handlade om apelsin och mandarin.

En stor anledning till att vi valde detta ställe var kombination av mat och öl som lät lockande, ty mat måste man också ha. Menyn var inte gigantisk men det som fanns verkade lovande. Jag valde två mindre hamburgare med pommes. De smakade ok även om jag gärna sett lite mera salt och peppar i köttet.

Grabbarna tog båda en macka med pulled pork, fick smaka lite av den och kunde inte konstatera annat än att smaken var blek. Så tyvärr var maten en besvikelse.

I övrigt var stället stabilt även om det var väldigt lugnt under vårt besök som varade typ mellan 17:00 och 18:30. Det klart godaste ölet som dracks under besöket var Rodenbach Foederbier som var härligt sur.

Vi hade inga större planer för kvällen men De Spuyt som låg fem minuter bort lockade då ingen av oss varit där tidigare.

Även det visade sig vara en litet, mörkt och väl insuttet ställe. Endast en anställd vad vi kunde se men det gick ändå snabbt att få sina öl då det inte var fullsatt. En av gästerna var en klassisk stammis, helt obekymrat satt han vid ett bord och läste sin tidning med stor ackuratess samtidigt som han drack kaffe. När han väl skulle gå knäppte han sin rock omsorgsfullt för att sedan knalla runt 10 meter till andra sidan gatan där han låste upp porten. Så vill jag också vara då jag är några år äldre.

Fatölen var inte så många, åtta stycken men antalet flaskor var desto fler, minst 100 stycken olika. Vi koncentrerade oss på några av de sistnämnda. Det kändes rätt att bara dricka öl från Nederländerna. Som så många gånger förr var ölen bra men inte fantastiska.

På söndagen skulle vi upp tidigt, redan klockan 07 så det blev inget nattsudd på stan. Istället retirerade vi till rummet där några sista rumsöl intogs. Av dessa var Time and Tide Squid Ink Gose katastrofalt dålig då den mest luktade och smakade gammal "spya". Desto godare var De Molen Haken & Ogen. De Molens svarta öl är alltid bra, lite synd att de dricks så sällan bara.

Ännu en riktigt kul resa var det med grabbarna, har tappat räkningen på hur många gemensamma vi gjort de senaste 7-8 åren men de börjar bli rätt många. Amsterdam var lika bra som jag mindes, kul också att besöka några ställen som vi inte besökte 2010. De gamla hederliga insuttna ställena är verkligen charmiga, börjar helt klart föredra sådana ställen framför moderna skapelser.

Det enda rusningsmedel som vi intog under resan var jästa maltdrycker även om man kan tro annat då man ser vissa av bilderna.

Nu är det lite ökenvandring då nästa planerade resa är först i slutet av januari, gäller att kämpa tills dess. Tot ziens!

↧