![DSCN1187.jpg]() |
| Take, sent 2008. |
Intervju med Take och Bobo på
De Klomp, del 2. Del 1 finns
här.
Magnus: Någonting jag funderat på en del är det här med specialöl. Alltså öl som är exklusivt bryggda för just en krog. Det har ni aldrig haft?
Bobo: Nej, det har vi inte... Däremot har vi genom åren lyckats mygla till oss några andra krogars specialöl. Vi har haft öl som gjorts för
På Besök, och flera av
Sorbon X.
Take: Vi har haft den där som specialbryggts åt de där...
B: Ja! Just det! Den där som
Eskilstuna Ölkultur bryggde åt
Bishops Arms Linköping...
T: Men som de inte lyckades sälja slut på...
M: Var det den där
Linköping Porter?
B: Ja... Nej!
Linköping Pale Ale.
M: LPA ja.
T: Var det inte Ölands som bryggde den?
B: Det kanske det var, jag minns inte riktigt... Det var jag som ritade den etiketten för Ölands-ölen i alla fall. Token, som gjorde svandyket från vattentornet.
M: Det var väl de som bryggde den från början, tror jag?
T: De lyckades inte sälja det de hade beställt så, och hade inte lovat Öland att de skulle ta alla fat heller.
M: Det här känns länge sedan.
T: Då fick vi några fat där.
B: Ja det stämmer. Sedan, frågan är om vi inte hade något från Nils Oscar också som var special till något.
Men problemet för oss - eller om det är ett problem egentligen - är att våra gäster är vana vid att det det sitter ny bärs påkopplat hela tiden. Om man kommer hit en gång i veckan så kan man räkna med att det är 10-15 nya fat påkopplade. Skulle det vara så att vi hade en husöl så skulle den vara spännande i tre veckor kanske, sedan skulle intresset falna.
Vi gjorde ett experiment att ha
Oppigårds Indian Tribute fast på fat en vår. Vi köpte hela lagret som de hade bryggt. ”Hur mycket har ni? 30 fat? Okej, då tar jag dem. Leverera i två omgångar, tack”. Men då fick vi till slut tjata ut de sista två faten efter tre-fyra månader.
Och jag hade tjatat på Björn i flera år att han skulle brygga den till oss så vi kunde ha den fast, men han sa nej. Då gick jag bakom ryggen på honom om köpte upp allt från
TOMP i stället. Ställde klockan en halvtimme tidigare och köpte upp allt fem minuter efter att listan kommit ut.
T: Det är han inte så nöjd med.
B: Jag vet faktiskt inte... Men det kom ju tillbaka och bet oss i arslet sedan, för vi hade inte underlag för de volymerna. Så med det i bagaget så... Vi har haft lite diskussioner med småbryggerier att sätta en mindre sats på ett experimentverk så man får kanske två-tre-fyra-fem fat. Vi hade till exempel en sådan diskussion med Stronzo när han var här, men sedan... Sket det sig till musik med Stronzo...
M: Det var väl lite passande.
B: Häpp!
T: Sedan har vi haft han... han har ju lovat att brygga en batch åt oss. Han som gjorde Sandbacka.
B: Ja just det. Fast han hörde aldrig av sig till oss... Eller, jo han hörde av sig och då bad jag att han skulle skicka en lista med bärs som vi kunde köpa av honom. Sedan dess har vi aldrig hört någonting.
Han hade något projekt där han skulle hyra in sig hos
Mackmyra. De skulle använda hans vört eller något i den stilen.
T: För det sa vi, ska du brygga en batch med
Sandbacka Imperial Stout igen, då kan vi ta en sex eller åtta fat av den.
B: Vi har ett fat kvar nere i källaren. Tänkte att vi skulle koppla på den nu i vår.
T: Han sa att han kunde brygga det, och vi kunde ta dem. Men...
B: Torbjörn från Sandbacka är inte så mycket säljare.
T: Han bryggde förbannat god imperial stout.
M: Grejen med att ha en egen öl, som OT och Akkurat exempelvis har, är att de har ölturism på ett helt annat sätt. Folk som kommer in och allting är nytt för dem för att de kommer dit en gång var tredje månad och inte var tredje dag.
T: Det är lättare i Stockholm. Bara Stockholms egen publik, det finns många som har ett stamställe och så går man en gång varannan månad till OT. Men så är det inte i Linköping. Vi byter inte publik, vi måste byta öl åt dem i stället.
Och sedan säljer vi någonstans kring en tredjedel av vad OT eller Akkurat säljer. De ligger väl på sådär 150.000 liter om året.
B: Och vi säljer av hela fatölssortimentet varje dag. I och med att vi har 41 kranar och det säljs lite av varje dag så blir det aldrig några enorma volymer av någon enskild sort. Vi säljer mer ljus lager än vad vi säljer andra grejer om man ser till enskilda produkter, men inte så stor skillnad det är det inte.I princip säljer vi lika många Trappist-ölfat som vi säljer
Bernard-fat, men då är Trappisterna på 20 liter i stället för 30 liter.
T: När vi öppnade första året så var vi den största försäljaren av Maredsous utanför Belgien.
M: Har det ändrats mycket genom åren, vad folk dricker?
T: Ja! Det har gått från Beglo med en mellanlandning i England (väldigt kortvarigt)...
B: Sedan vart det mycket intresse för svenskt micro. Sedan kom det amerikanskt. Och nu ser vi väl lite ”man har provat allt som går att prova och nu är det dags att gå tillbaka och prova det klassiska ölstilar”, gärna så snygga som möjligt snarare än att göra dem så moderna, beska och extrema som det går.
T: Det är det många som kommer hit, kollar på
Beer Advocate och kollar snittbetyget innan man ens testar. Är det ett öl med lågt betyg så tar man inte ens ett provglas.
M: Det beteendet kom när
Untappd slog igenom. Det är ju faktiskt gjort för det.
T: Fast det är svårt där att se vad som finns att välja mellan.
B: Ett fullständigt värdelöst verktyg som jag ser det. Jag är aldrig inne på Untappd över huvud taget.
T: Men det bygger ju på att folk vet vad de håller på med. Jag minns när jag såg på Fatkoll att
Ölrepubliken hade
Rouge på cask. Jag var tvungen att ringa ner till krogen: ”Ursäkta, har ni Rogue på cask? Tre sorter? Ja, det står på internet att ni har det. Nej? Inte på cask utan på fat. Jaha.”
M: Beer Advocate tog ju bort det där med med serveringstyp. Fatkoll likaså. Folk fattade inte.
T: Och det ser man ju nu fortfarande när man tittar på vår konkurrent
Horse & Hound är de publicerar information på olika sidor så varierar det ganska friskt mellan om de har ett eller fyra cask.
M: Det är väl lite meningen att de där handpumparna ska ge det intrycket. Att gästerna ska tro att det är real ale.
T: Men det är skillnad att tro och att skriva ut.
M: Är det någon öl som har förvånat er, att det sålt över förväntan?
B: BrewDog Tokyo*, det är liksom 18,2 % imperial stout och vi säljer för 49 kronor för 6 centiliter, det är inga problem att bli av med dem. Och samma sak med
Tactical Nuclear Penguin, 32 %, den sålde vi för 1.690 kronor för 33 centiliter. Och jag tror att vi har något slags rekord för hur mycket som är sålt. Vi har sålt närmare en låda, vi var nog en av de få som var intresserade på riktigt.
Vi åkte upp till Stockholm och ställde oss i Systembolagskön, och dröjde oss kvar för att se om det skulle bli någonting över. Och så köpte vi dem. Ransonen var från början två flaskor per person och så åkte vi därifrån med 14 stycken. Sedan har vi lyckats mygla till oss några flaskor till genom importören. Så de har - i det lilla - varit en riktig framgångssaga.
Men jag är mer förvånad över att vi lyckas ta betalt för de öl som är svagare och lättare. Att folk är intresserade av att betala uppåt en 60 spänn för en alkoholfri öl eller för en lättöl idag. Det är jag mer förvånad över egentligen. För att till syvende og sist så måste vi acceptera att en stor del av de som besöker restaurang och krog för att dricka alkohol gör det för yrslets skull. Och i det läget kanske det inte är så svårt att förstå varför någon provar något som är 18 % och på fat. Om det så är 6 centiliter för 49 kronor.
![DSC00432.jpg]() |
| Från kylen, okänt datum. |
T: Sedan hade vi ett tag en stor försäljning av bombers [650 ml flaska]. Men nu säljer vi inte en enda. Tar vi ens hem dem längre?
B: Ja, vi har en radda där nere i kylen. Men det där är också så att vi har en möjlighet att styra importörerna, så om vi krogar inte går ihop och bestämmer oss unisont för vad som ska köpas så är vi i deras våld. Och vi beroende av våra konkurrenter, för om vi är de enda som köper in bomber-flaskorna så kommer inte importörerna att ta in dem.
Så var det med exempelvis
Harviestoun Bitter & Twisted, vi hade det som våran mellis på fat i det fasta sortimentet. Och så plötsligt får jag reda på att de ska sluta ta in den för att den säljer för dåligt. Då visar det sig att de i stort sett bara köpt in den till oss. Sedan har de importerat 60 fat åt gången. Sedan sålde de tio i taget till oss. När det började bli dåligt datum så kastade de in resten på OT. Hade jag vetat det hade jag kanske kunnat ringa runt och bett några andra krogar stödköpa lite
Bitter & Twitsted, det är bra bärs och vi vill ha den hos oss.
Jag tror det var samma sak med
Satanic Mills och
Burning Gold från Wells. Det var ett fåtal krogar som sålde den stenhårt och när den försvann från Systembolaget så fanns det ingen ekonomi att ta in den...
M: Fast just de slutade Wells att brygga.
B: De hade kunnat sluta med
Banana Bread Beer i stället!
M: Den tillverkas fortfarande. Helt utan vettig anledning. Jag fattar inte den ölen...
B: Det är ett rop på hjälp, har du inte förstått det?
T: Jag är rätt nöjd med att sånt som bara fanns på bombers för ett par år sedan nu går att få tag i på 33 eller 35,5-flaska.
B: I den mån vi inte blev lurade att köpa dem på bomb
er ”Det här är en engångsbryggd som aldrig kommer att komma någon annan gång. Köp det här, även om det är svindyrt så är det en enda chansen!”. Tre veckor senare så kommer den på liten flaska för en femtedel av priset.
Vi hade 75 cl-flaskor med
Raging Bitch för 900 spänn samtidigt som de såldes för 17 på Systembolaget i 33,5-flaska. Det blir svårt att motivera det för gästerna.
T: Och
Raging Bitch skulle vara en one-time-only!
B: En gång! Bara exporterad till Sverige! Nejdå, det blev fast sortiment året runt. ”Vill du ha den på fat?”
Fast de lyckades ju en gång.
To Øl Mine Is Bigger Than Yours på 30 liter-flaska. Den som [studentpuben] Villevalla tog 19.000 spänn för.
T: Men de sålde den?
B: Ja...
M: Finns det något som tvärtom förvånat er över att det bara
inte går att sälja?
T: Engelsk öl. Alltså, engelsk bitter/mild/real ale. Du [Magnus] kommer att köpa en pint, en handfull av våra stammisar kommer att köpa en pint var. Och sedan står det 45 liter kvar i källaren.
B: Det måste vara mycket nytänkande och mycket modernt om det ska gå att sälja och komma från England. Fast samtidigt kan det inte vara
för nytänkande och
för modernt för att då blir det äckligt på något sätt. Engelsmännen, om de ska göra något som är extremt, så väljer det inte råvaror som lämpar sig för extrem bärs utan de har bara i mer Goldings. Och så blir det äckligt.
M: Jag tänker på det där tillfället när ni hade två eller tre holländska bokbier på fat.
T: De fick vi verkligen tvinga ut, det var sex stycken dessutom, samtidigt. Vi hade flest i Sverige!
B: Jag tror vi hade haft en bockprovning. Det var lite det som var problemet. Det är ofta sånt som satt oss i klistret sortimentsmässigt.
T: Dessutom trodde jag att när vi på den här tiden sålde så mycket belgoöl, och även om bokbier är en lager, men jag kände att det var holländskt... När vi öppnade så trodde jag att vi skulle ha
Nils Oscar Pils fast på fat...
M: Det där kommer jag ihåg.
B: Och att vi inte skulle behöva ha någon annan starksprit än jenever. Alla vill ha jenever!
T: Nej, det trodde jag inte...Men å andra sidan så trodde jag att vi skulle haft en bas med 40 % lager. För det är faktiskt vårt stora problem: Att vi säljer förbannat lite lageröl.
B: Ja.
M: Hur ofta är det någon numera som kommer in och vill ha ”En stor stark”?
B: Jaaa... Om vi förutsätter att alla som ber om en stor stark blir serverade ur stor stark-kranen så... Det är 60 serveringar stor stark i ett fat, och det tar i runda slängar sex dagar att tömma ett sånt, så tio gånger om dagen.
T: Hockeykvällar och vissa lördagar när det är mycket folk på stan så går det åt mer. Ett helt fat på en kväll, till och med.
B: Och mer hamburgare.
T: På söndagar så händer det att vi inte säljer en enda stor stark.
B: Men vi kör ju samma upplägg på stor stark som på allt annat, att det här fatet är slut så kopplar vi på något annat. Som det är nu så ha vi åtta-nio sorter ljus lager som vi roterar på. Några kommer tillbaka oftare eftersom de är populärare.
Efes är tydligen väldigt populärt i Linköping. Mycket exilturkar antar jag... Datanördar och folk som inte gillar musik, det är våra gäster!
Och även här kommer fortsättning att följa!
.JPG)
