Fin hemmasnickrad etikett, omsorgsfullt påklistrad för hand av bryggaren själv, men grabben måste fylla på tonern i skrivaren. Vi har testat öl från denne bryggare förr, och pratade då om att det fanns utvecklingspotential. Vi har riktigt höga förväntningar på den här brygden pga vinsten i Brew Dog Bar’s hemmabryggartävling tidigare i år.
Den här har stått i kylen länge. Antagligen alldeles för länge. Misstänker att den tappat en del i smak. Det finns en riktigt trevlig smak nån sekund, men eftersmaken från habaneron spränger i munnen, och det hettar på bra långt efter första klunken. Det tar bort lite av smaken. För stark för drängen, som inte klarade av att dricka upp den. Men som sagt, den har stått väldigt länge, så det är nog inte ett helt rättvist test. Men onekligen en unik ölbärs detta. Ni måste dricka den om ni får chansen!
Det är ingen vanlig öl det här, och därför krävs det kanske också en speciell typ för att dricka den. En sån där självutnämnd Zeb Macahan-typ som äter korvfralla med Morakniv, kanske tror sig behärska denna. Och det kanske hen gör, men egentligen är nog den här bryggd för Danny Trejo. Han drar nog i sig en back av dessa till lunchen, lyssnandes på Black Magic Woman. Santana’s version, inte Fleetwood Mac.
